Ryggsäck för Autistiska


På tal om Autism…

 

 

 

Fakta:
Stereotypa beteenden – autism
Barn med autism har olika typer av återkommande beteenden som inte verkar ändamålsenliga men som de fixerar sig vid. De är oftast rädda för förändring och vill ha återkommande rutiner. Barnen utvecklar ofta ovanliga rörelsemönster som att gunga, vagga eller gå på tå, snurra och vifta. De reagerar ofta starkt på olika sinnesintryck. De är ofta överaktiva men vissa barn med autism uppvisar passivitet. Barnen lägger ofta märke till detaljer som sedan fascinerar dem oerhört och de fastnar för något specifikt intresse som upptar hela deras fokus. Självdestruktiva inslag som att dunka huvudet i väggen eller slita ut hårtussar förekommer ibland hos barn med autism.

Lilleman:
Min goa lilleman har sedan han var bara 12 timmar gammal varit totalt mångalen. Han är, mer eller mindre besatt av månen. Månen var under flera års tid det enda som kunde bryta hans raserianfall, t.ex… Sömnskräcken… osv… Dessutom så är han oootroligt faschinerad av djur! Djur i alla färger o former. Forntida djur o djur av idag. Just nu är han totalt inne i dinosaurievärlden, samt även havets alla djur. Han kan namnen på så gott som alla djur, o det har hänt otaliga gånger att han har frågat t.ex: ”-Mamma, vad är det här för djur?”. O jag har tittat o tänkt… o svarat: ”-Hmm, jag har faktiskt ingen aning, lilla vän. Det är nåt väldigt ovanligt djur det där…”.

Varpå han sagt:
”-Mamma, det är ju en …….!”
O man har googlat det på nätet o funnit att
”-Shit, ungen har ju rätt!!!” 😛

Den här delen med att ”dunka huvudet i väggen”… Det var mer regel än undantag fram tills för ca 1½ år sen, eller nåt liknande. Vanligtvis då han blev förbannad över något/ frustrerad. Man visste att, okej, nu ska jag säga ifrån för nu gör han nåt han inte får, o då var det bara o ”säkra huvudet” innan man sa ifrån, för man visste att han varje gång ”kastade sig handlöst i marken/golvet”. Dessutom så har han väldigt hög smärttröskel. Han kan inte för sitt liv begripa hur det kan göra så ont för mamma, pappa, andra barn, osv, om man bits… För han kan bita sig själv så hårt så det går hål på honom, o han bara skrattar… Helt galet, men han känner verkligen inte nån smärta…
*riktigt läskigt faktiskt*

 

Fakta:
Svårt med socialt samspel – autism
Barn med autism har en kraftigt nedsatt förmåga att samspela med andra. De ger dålig ögonkontakt och det är svårt att uppfatta om de är glada eller ledsna. De visar på en oförmåga och ett ointresse att vilja leka med andra och har klarar inte kamratkontakter. Barn med autism uppvisar en brist på att spontant vilja dela någon aktivitet med andra och drar sig ofta undan kroppskontakt, om de inte själva får ta initiativet. De verkar föredra ensamhet framför kontakt med andra människor.

Lilleman:
Den här biten har alltid varit väldigt svår för honom. Framförallt då det kommit till förskolan o att kunna samspela med sina kamrater. Det fungerade inte alls, o det var riktigt jobbigt då han började förskolan, det krävdes två förskolor som inte hade den kunskapen eller erfarenheten av NPF som krävdes för att kunna hantera denna problematiken, innan vi till sist fick en plats på en förskola för honom, då han skulle fylla 3 år o flyttades upp till ”äldregruppen” o då böt förskola till en förskola med mindre barngrupper, som förr var en ren resursavdelning, men som då (o även fortfarande) var en vanlig förskoleavdelning, men med förskollärare som jobbat jättejättemycket med barn med olika NPF, o som besatt all kunskap som man kunde önska sig för att ge lilleman en så bra o utvecklande pedagogik som möjligt under förskoletiden.

Redan andra dagen på denna förskolan så hade förskolan fixat fram en egen resursperson till lilleman som mötte upp på morgonen för att sätta igång direkt, om vi tillät det, vilket vi ju såklart gjorde. Normalt sett så tar ju sånt här med att få extra resurser, etc, väääldigt lång tid, o ofta får man inte ens igenom det. Men vi behövde inte ens be om det…

Plötsligt så kände man sig direkt trygg med att lämna honom på förskolan då man åkte till jobbet! 😛 Man visste att han var i mycket goda händer o att bättre än så här kunde han nog inte ha det. 😛 En helt underbar känsla, om ni frågar mig… Ja, alla ni föräldrar därute vet nog vad jag pratar om?

Idag sitter han med på förskolan o kan leka med upp emot 3-4 barn om det är inomhus, o utomhus går det ännu lite bättre än så. Hemma på gården är det en enorm skillnad. Förr så kunde man inte släppa honom med blicken en enda sekund, för då hade det med all sannolikhet ”smällt till bakom ryggen på en”… Idag kan han leka ute själv o då leka tillsammans med, mer eller mindre, alla barnen på gården. O då är det även i väldigt blandade åldrar… Dock så tyr han sig nog mer till, o umgås helst med dom lite äldre barnen, o dom till honom… 😛 Men bästa vännerna är ett par pojkar på 3 samt 4 (snart 5 år). Dom är som ler o långhalm dom tre gossarna… 😛

 

Fakta:
Kommunikationssvårigheter
En del barn med autism utvecklar inget tal. Andra barn med autism kan till synes utvecklas normalt fram till två års ålder vad gäller talet, för att sedan plötsligt förlora förmågan helt. De försöker inte heller göra sig förstådda med gester. Även om talet utvecklas, har barn med autism svårt att inleda och hålla igång samtal med andra. De kan ha ett s k ekotal, de upprepar vad de just hört, ofta med entonig röst. Barnen med autism har svårt att uppfatta symboler, humor och ironi och språket tolkas bokstavligt. Bristande förmåga till spontana låtsaslekar eller imiterande är något som barn med autism uppvisar.

Lilleman:
Det tog ett tag innan talet tog fart ordentligt för lilleman, men sen började det komma igång. Dock så var det väldigt länge så att vi som föräldrar förstod honom utan problem, medans förskolan o andra personer i omgivningen hade väldigt svårt med att förstå honom. Då han började på sin nuvarande förskola, det var först då som talet verkligen började utvecklas på allvar! Då han började där hade fröknarna väldigt svårt för att förstå vad han ville, menade, sa… Detta i sin tur ledde ju till en massa konflikter, pga att han kände sig missförstådd o blev frustrerad över att ”dom förstår mig inte”…

Då talet började utvecklas mer o mer så började fröknarna förstå honom bättre o bättre, konflikterna minskade radikalt, då dom nu kunde hjälpa honom innan han hann bli förbannad, frustrerad eller förtvivlad. Så lite gör så mycket… 😛

Lilleman har än idag (o har alltid haft) problem med då det blir ”för mycket ord”! Om han gör något helgalet o man ska ”korrigera” eller ”tillrättavisa” honom, så gör man sitt livs största tabbe om man försöker med nån lång o invecklad förklaring. Det ska vara så enkelt som möjligt! Annars kan hela världen rasa samman o resten av hela den dagen kan vara totalförstörd. En konflikt kan i hans fall föda 1000 nya… Då tar det aldrig slut.

Gör han fel kan man inte säga: ”-Nej!”.
Utan man måste istället säga: ”-Stopp!”

Det låter inte som en så stor skillnad för er förmodligen, men… För honom är det totalt olika.

Dessutom så använder vi oss massor av Pictobilder, mestadels på förskolan tyvärr, men det är på gång att startas upp härhemma med.

Då det berömda ordspråket, i hans fall, stämmer korrekt:
”-En bild säger mer än 1000 ord”.

Blir det för mycket ord, då slutar han lyssna o blir istället enbart förbannad. O tro mig, denna lilla gossen vill man absolut inte göra förbannad, för det tar tid att reparera, o det tar oftast bort allt positivt för dagen, det som varit o det som komma skulle…

Annonser

2 responses to this post.

  1. åkte till norrtälje:) är här nu.

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s