Kontaktat psyk!


Nu har jag kontaktat Akut-Teamet o frågat hur jag ska gå tillväga…

Det fungerar tydligen så att man i första hand ska gå till sin vårdcentral. Är det dock mkt lång väntetid där, så får man söka på akutmottagningen, som då i sin tur är kopplad till Akut-Teamet. Direkt ifrån väntrummet kommer man direkt in till Akut-Teamet. Ett mkt bra upplägg, tycker jag…

Det var den vägen jag fick gå sist för ett år sen, det var helg (är det inte alltid det då man blir riktigt sjuk?) så vårdcentralen var ju inte ens att tänka på…

Jag har nu ringt vårdcentralen för att boka in en tid, men dom har ju det där telefonsystemet (telefonsvararsystemet Tele Q) där man knappar in numret, o så återkommer dom runt ett viss klockslag. Ca kl: 11.05 ska dom ringa upp mig idag. Så då får vi se… Tvivlar dock på att jag får en tid idag… :-/
*suckar*

Det känns ju inte jättekul om dom skulle sjukskriva mig igen, som dom gjorde förra året då detta kom. För jag har ingen lust att komma till mitt jobb o säga: ”-Jag har gått i väggen o är sjukskriven o kan inte jobba, tyvärr.”

Med tanke på att min tjänst är ett sjukvikariat för 2 st ordinarie assistenter som båda är sjukskrivna p.g.a. att dom gått i väggen (detta har dock inget alls med arbetsplatsen att göra, vill jag förtydliga, det är av privata själ). Jag går alltså på deras scheman o täcker upp för dom båda (eller med början denna veckan, bara för den ena, den andra är tebax idag 😛 ).
*dubbelsuck*
Ja, vad mer kan jag säga… Allt går verkligen upp o ner hela tiden här. Fram o tebax. Ett tydligt exempel på det är la kanske detta? Så här känner jag inte idag, eller… Jag ska nog säga: ”inte just nu”…

Detta skrev jag på ett annat forum igårkväll:


Det är inge vidare, har ingen ork o lust till nåt alls. Att jobba hela denna veckan utom lördag, det vet jag ärligt talat inte hur jag ska klara av. 6 arbetsdagar samtidigt som man är så körd i botten som det går att vara? *gråter* Jag orkar inte mkt mera nu. Börjar inte förrän kl 16 imårrn, så då jag lämnat lilleman på dagis kl 9 så ska jag direkt hem o ringa till Akut-Teamet i grannkommunen (det är dit man får söka sig akut), o se vad dom kan hjälpa mig med. Har öppenmottagningen riktigt nära mig, men dit måste man ha remiss för att få hjälp. Har jag visserligen haft en gång, o gått dit en gång o pratat med en psykolog, men… Det var ett år sen, så nån förtur där har jag nog inte idag…

Det mest tyngsta av allt är att helgen med lilleman bara runnit bort av att jag mått så kasst, haft nerverna på utsidan, gått i taket för saker jag normalt inte skulle reagera över, samt att jag nu känner att det ska bli skönt då han åker till pappa… *gråter floder*

Så brukar jag inte känna inför mina barn!

Har inte träffat äldsta pojken sen nyår heller, o än lär det inte bli på länge, o han hör inte av sig till mamma alls. Han känner sig nog så sviken så en tiondel vore nog?

Jag borde ta den lättaste utvägen, kanske? Gör illa alla runt omkring mig…

Ska försöka lägga mig o somna fort innan tankarna äter upp mig. Det maler sönder mig…

Annonser

6 responses to this post.

  1. Posted by betty on 07 maj 2009 at 6:10 f m

    hej hopp gumman ja detta lät ju inte så kul alls…men bra du kan skriva av dig om saken å bra att du söker hjälp inte många som vågar stå för detta men du e stark det vet jag å jag finns för dig om du behöver mig det vet du med om…

    Inget man skall skämmas för alls…du e stark som vågar gå ut med detta å du e ingen dålig mamam på så sätt..
    ja jag vet du gjort fel i saker i ditt liv det vet jag…men du har förändrats å du jag vet att du bryr dig å angacherar dig i de dina barn..

    Försök tänka posetivt nu..du e bra som du e…
    å om du måste vara sjukskriven drån ditt jobb så skall du ju vara de så du kan repa dig å få orken tillbaka..kram från piteå

    Svara

    • Betty:
      Tack för dina fina ord, gumman! Dom värmer ett tyngt sinne… 🙂
      Ja du… Jag är den jag är, o jag skulle aldrig hymla med vem jag är, hur jag mår, kriser i livet – eller ej. Man är den man är, o man ska vara stolt över sig själv. Den som inte kan ta det, den tycker jag synd om. Jag menar, varför hymla med att man mår dåligt? Det gör vi alla ibland!!! Alla!!! Utan undantag!!! Bättre o lyfta problemen till ytan så man kan dela med sig av sina erfarenheter, o kanske tillsammans hitta nya vägar ut?

      Det anser iaf jag! 😛
      *kramar om*

      Svara

  2. Posted by jag on 09 maj 2009 at 9:38 e m

    Hej vännen!!
    Hur går det för dig?? blir lite smått orolig när man inte ser dig skriva varken här eller där..
    Kramar om dig hårt!!!
    Kram från du vet vem;)

    Svara

    • Annwe:
      Det är la upp o ner här, men på sista tiden *peppar peppar* mer o mer ”upp”. Men det är allt annat än stabilt än så länge, men jag kämpar mig vidare… Ett steg fram o två steg bak, ungefär… *hmm* Hur har ni det? *kramar om*

      Svara

  3. Allstå jag…*suck..* allt kom inte med…*ler*

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s