2:a dagen idag (hur många ska det eg. bli?)


Idag är det 2:a dagen av mina panikångest-attacker!

Jag som trodde (o hoppades) att dom var över nu. Att jag aldrig skulle behöva uppleva detta igen, osså kommer dom igång igen, i full styrka! Fy fan, säger jag bara… Det är sjukt jobbigt! Tankarna liksom maler i huvudet, jag har nog minst 1000 tankar åt gången. Nackdelen är bara att inte en enda av dom är klar, så det går inte att reda ut nåt. Jag kan liksom inte ta på en enda tanke jag har, för jag vet inte ens själv vad jag tänker… Jag bara känner (o vet) att huvudet går på högvarv. Känslorna med, allt allt allt… 😦

Jag gick o la mig med lilleman kl 21, o slog igång ljudboken ”Liftarens Guide Till Galaxen”. Jag är nu inne på band nr 2 av 5. Dock så kommer jag att få lyssna om hela detta bandet, för det är inte ett enda ord som gått in. Jag har ingen aning om vad berättaren försökte säga mig ikväll… ? 😦

Det enda som verkar skilja mig ifrån andra med panikångest är att jag (tack o lov) hör till dom som kan somna hur rörigt allt än är i huvudet. Iofs, just nu, tack vare dunderpsykofarmakan ”Atarax”… Men ändå! Jag kan somna o ligger inte o fortsätter mala i tankarna i sängen… Vet inte hur jag hade mått just nu om jag hade fungerat så… O jag har nog faktiskt alltid fungerat just så! Jag kan alltid stänga av mina tankar genom sömn. O jag kan glömma hela omvärlden om jag sätter mig o spelar nåt ”sinnesbefriat nätspel”, eller liknande, som jag gillar…

Jag är tacksam över att jag vet om dessa saker, för annars hade det varit rejält mer åt helvete nu än det redan är!

Annonser

11 responses to this post.

  1. Posted by Pauline on 02 maj 2009 at 4:16 f m

    Inte behöver du åka in till Psyk för att få hjälp med medicinen, D lider av panikångest och han går bara ner till vårdcentralen och får sina mediciner utskrivna. Det kommer gå bra för dig gumman! Massa kramar!! Tänker på dig!

    Svara

    • Pauline:
      Kan jag det? Får dom ens skriva ut sånt?
      *kram*

      Svara

    • Pauline:
      Nej, det är kanske sant, men jag har bara fått dom utskrivna en gång förut, o det är exakt ett år sen. Gick då under ca 2-3 månader o pratade med kurator samtidigt, vilket funkade jättebra. Sen blev det tyvärr så att jag flyttades över till min hemkommuns psykiatri, o där fick jag träffa en kille som iofs var väldigt trevlig o prata med, men det var inte samma känsla som med den förra kvinnan jag pratade med. Det kändes inte rätt, o då slutade jag gå dit. Jag hade behövt gå o prata med denna kvinnan som jag fick träffa under dom första månaderna, då hade det fungerat bra! Men… Tyvärr så tror jag att hon är en kontakt som man inte kan gå o prata med regelbundet, då hon är kopplad till Akutteamet i Kungälv? *typiskt*

      Svara

  2. låter ju jätte jobbigt gumman du vet vars jag finns..kramen

    Svara

  3. Posted by Pauline on 02 maj 2009 at 10:20 f m

    Ja och jag tror inte att det är några problem då du har fått atarax på recept sedan tidigare, det är ju inte så starka tabletter heller. Man får ju ut atarax vid nässelfeber också. Det kommer ordna sig gumman! Kram

    Svara

  4. Posted by Fredde on 02 maj 2009 at 10:07 e m

    Mmm…

    Jag minns då du hade jobbiga perioder, då du
    helst av allt ville sova dig genom allt…
    Då tyckte jag det var irriterande att du liksom
    bara flydde in i sömnen och aldrig tog tag i sakerna.
    Nu har jag insett att det var det enda sättet du hade
    för att överhuvudtaget fungera.
    Sorry…

    ///Fredde

    Svara

    • Fredde:
      Tack för din kommentar!
      Det är sjukt hur man kan förtränga verkligheten… Det du nu berättar har jag inget som helst minne utav! Försöker minnas nångång under ”vår tid” då jag kan ha mått så dåligt att jag ”valt att sova bort” alltsammans, men jag kan inte komma på en enda gång… Knepigt!! För jag är övertygad om att det garanterat är precis så som du säger… Tvivlar inte på det för en enda sekund… Det låter så ”jag” så det bara måste vara sant! Men jag kan inte minnas en enda sån incident! Hur som helst, nu sitter jag där igen, o att döma av din blogg så låter det som att du sitter isamma båt just nu… Stämmer det? Hur tar du itu med alla dina tankar o demoner idag? Hur gör du idag för att ”orka gå igenom dom” o ”fungera som människa”? Har du någon att prata med? Stötta dig mot? Niclas?

      Krya på dig!
      En dag i taget!

      *kramen*

      Svara

      • Posted by Fredde on 02 maj 2009 at 11:10 e m

        Jo, det jag säger är precis som du tror alldeles sant, du gjorde lite som en sköldpadda gör då den hotas av jobbiga saker, den kryper in i sitt skal, och kommer fan inte ut…
        Du gjorde så, fast ditt skal var sömnen, dit kunde inte allt det jobbiga komma in, så jag förstår ganska bra varför du valde att sova bort allt, eller egentligen skjuta det på framtiden.

        Joru, du har rätt i att här är det fan inte lätt heller ALLS…
        Om än Nicklas är suverän att prata med, så är det här för stort för honom att kunna hjälpa mig med.
        Först om jag vinner en miljon så kanske det blir bra, men FAN inte före det *sucka*

        Skriv gärna mer om du vill 🙂
        Just nu ska jag kila till sängen, men jag kikar in här imorgonbitti å ser om du skrivit nåt…

        Nattinatti

      • Fredde:
        Ja, jag är faktiskt otroligt tacksam över att jag alltid kunnat göra på just det sättet. För det har oxå räddat mig många gånger. Då allt blivit för jobbigt så har jag kunnat sova bort eländet, eller åtminstone somna en stund för att lite mer utvilad kunna ta tag i saker o ting då jag vaknat igen. Jag lider med alla dom som mår så som jag gör nu, o som inte kan sova bort smärtan heller, utan ligger sömnlösa, natt efter natt… DET problemet är jag TACKSAM över att jag aldrig haft! Sova, det kan jag minsann göra… Fast då jag mår bra fungerar jag tvärtom… Då sover jag helst inte alls! 😛

        Haha, det fick mig osökt att tänka på vår resa till Åsele från Piteå, då jag sovit hela natten o var utvilad. Vi satte oss i bilen, jag somnade i rondellen vis Assi o vaknade i Statoilkorsningen i Åsele… Hmm, jahapps, liksom… Det var den resan det? Var den lika trevlig för dig som för mig? *skratt*

        Vad är det som tynger dig i ditt liv då? Vill du berätta vad som hänt? Låter som stora skulder av nåt slag, då du pratar om vinna på lotto för o lösa problemen? Vad är det som hänt? O nej, vissa saker är säkert för stora för Nicklas, men… Jag är säker på att han iaf gör vad han kan… 🙂 Ibland räcker det ju med att ”bara finnas där med”. Det är inte hur mycket o hur stora saker man gör, utan att man bryr sig… 😛

        Krya på dig!!
        /Nilla

  5. Posted by otankar on 04 maj 2009 at 9:43 e m

    Vet hur det känns…hoppas det lättar snart..

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s