Jo, så är det…


Kärlek…

Jag står vid vägkanten
och ser det lilla strået och den lilla blomman
på den smaragdgröna sommarängen.
Jag låtsas att det är vi,
som leker med varann i vindens sus.

Plötsligt förvandlas den ljumma vinden till storm
Och det lilla rotlösa strået rycks;
Av det starka draget;
Bort från sin vän.
Då står blomman där,
säker på sin trygga äng,
Medan strået nu
lever ett otryggt liv.

Ändå gör den trygga blomman inget
för att hjälpa sin vän.
Hon är rädd att mista sin egen trygghet.
Det lilla strået kunde vara jag,
Och blomman du –
Dig som jag alltid litat på.

Källa:
Jane Larsson

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s