Dagar komma, nätter gå…


Sorg…

Har ni hört den sången?
Långt i fjärran himlen blå,
såsom förra gången.
Det är samma fantasi, samma slitna poesi,
samma vardagshysteri
som är fången.

Jag är inte den som vet
alla skalders smärta.
Jag är inte nån poet
med ett brustet hjärta.
Jag är rätt så ordinär, vad nu detta innebär?
Jag är inte nån som klär
någon annans svärta.

Efter vinter kommer vår –
sådan är tidens lag
Sommaren var här igår
Hösten är idag
Nu är då och då är nu, tre från tio blir väl sju?
Skaldevisan är ju du –

Men vem är då jag?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s