Föräldraskapets budord!


Föräldraskapets budord

Snubblade över föräldraskapets budord när jag surfade.
Verkligen läsvärt och något man kanske ska ta åt sig vid jobbiga stunder?
 

 1) Du duger
Överallt dessa krav. De tycks vara en nästan oundviklig del av den tid vi lever i.
Vi anstränger oss hela tiden för att räcka till. Är det därför vi inte tror att vi duger
som föräldrar? En massa information som sköljer över oss om att träna barnen
och stimulera än hit och än dit och jag orkar inte och hinner inte.
Men det är ingen fara – du duger…

2) Lyssna på din intuition
Kanske tillbringar vi väl mycket tid med att fundera på om vi gör rätt eller fel,
istället för att lyssna på oss själva och vårt barn. De flesta av oss har en god
intuitiv förmåga att känna vad som är rätt. Snegla inte så mycket på andra,
annat än för att få uppslag. Kopiera inte, ditt barn är en personlighet, och en
del av en familj, det är er det ska fungera för…

3) Acceptera det barn du har fått
Låter det korkat? Tänk efter. När man väntar barn formar man många förhoppningar
och ”drömmar”, det är inte ofta det blir som man tänkt sig. Barnet kanske inte blev
lika utåtriktat som du, tvärtom rätt blygt. Det kanske inte alls hanterar förändringar
lika bra som du. De där sidorna kan man rent av reta sig på, det måste man jobba
med! Alla barn är bra på något, kanske bara inte på det som du tänkt dig…
Barn är personligheter. Vissa föräldrar behöver inte plocka undan en pryl, andra har
kliniskt rent i hyllor. Vissa barn är helt enkelt mer utforskande än andra, det handlar
väldigt sällan om uppfostran…

4) Bekräfta barnet
Vill du ge ditt barn självförtroende? Då ska du respektera det. Barnet är en individ
och kan ha en annan uppfattning än du. Den uppfattningen är också viktig.
Och spännande. Att bekräfta det, att visa intresse för det, är att visa barnet att
man accepterar det som det är. Att barnet duger, att det får ta plats för vad det
gör och tycker är viktigt.
Det handlar också om att säga att barnet är okej, även när det gör dumheter och
är argt.

5) Att sätta gränser är inte alltid att säga nej
Välj dina strider och var flexibel. Bara för att du började med att säga nej, kan man
faktiskt ändra sig. Och säg inte nej per automatik, då förlorar ”nejet” sin verkan.
Tänk efter först…

6) Var vuxen
Att barnet får bestämma allt, regera familjens vardag, skapar bara frustration hos
barnet. Du är vuxen – du bestämmer. Och man behöver inte ha argument för allt
eller vädja till barnets bättre jag. Man kan ta beslut på grundval av att man faktiskt
vet bäst. Men barn har rätt att vara arga…

7) Hota inte – om du kan låta bli
Akta dig för hot. Välj dem du tänker använda. Hota inte med att gå ifrån ditt barn
eller lämna bort dem, det kan skapa väldig ångest. Du får bli arg och skrika ibland,
men du måste också be om ursäkt och förklara varför du blev så arg…

8) Föregå med gott exempel
Barn gör inte vad du säger, de gör vad du gör. Ett barns uppfostran är resultatet av
familjens intressen och hur familjen fungerar. Vill du att ditt barn ska visa empati
får du börja…

9) Kom ihåg hur det var att vara barn
Försök att på så sätt förstå varför barnet blir så argt, dess frustrationer och glädje.
Försök att förstå barnets argument. Säg inte nej, bara för att du som vuxen tycker
att det är besvärligt med till exempel en koja i vardagsrummet…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s