Min Fredag i Landskrona!!
Anlände till Landskrona kl 10.21 med tåget…
Carro mötte upp mig o vi gick hem till henne för att mata ungarna! 
Jag väntade även ett samtal från barnpsykologen, men det uteblev…
Det visade sig att hon hade ringt hem istället… Ja ja…
Därefter gick vi på stan, besökte Friends pizzeria där vi beställde mat…
Mmm, va gott! Kebabtallrik á la megaportion… Det gick inte att äta mer
än halva o det berodde dels på att portionen var så enormt stor, men
även på att jag var så nervös inför kvällen, då jag skulle på dejt… 
Det blev en hel del sms:ande… Min o Carro’s mobil turades om att pipa
på oss… Jag räknade sms:en efter maten o jag hade då tagit emot ca
50 sms på en timme… Galet men uppskattat…
Man lever bara en gång!!!
Därefter så gick vi en sväng på stan igen, för att sedan gå hem till Carro igen…
Jag var så jävla nervös så fjärilarna i magen kändes som om Dumbo hade
flyttat in… *skratt*
Vi satt o snackade “skit”, drack kaffe, var nervösa, drack mera kaffe, rökte…
Då kl närmade sig 17 bet nervositeten in med full kraft… Bara en timme kvar nu…
Puuuh… 
Carro sms:ar med sin kärlek…
Sen kom samtalet jag väntat på o samtidigt varit nervös över hela dagen…
“- Nu är jag hemma… Du får gärna komma hit nu…”
*ihhh, blodet rusar till ordentligt i hela kroppen*
Sagt o gjort, jag klädde på mig o kilade iväg direkt, så jag inte skulle hinna
bli ännu mer nervös än vad jag redan var… *puh* Gick fort att ta sig dit!
Dels för att inte hinna bli mera nervös, men även för att regnet vräkte ner,
o stormen började ta fart… *brr*
Väl framme så stannade jag till i några sekunder nere i trapphuset innan
jag tog dom väldigt nervösa stegen uppför trappen… *puh* 1…… 2……
Plötsligt står jag utanför dörren o det pirrar till rejält i magen… *puh*
Jag VET vad som döljer sig bakom denna dörren, men i denna stund blir
jag samtidigt nervös… “tänk om det inte känns rätt nu?”…
Jag ringer på o känner hur det pirrar till sådär härligt i magen…
Jag hör honom komma mot dörren, öppnar innerdörren, o sen vrids låset om…
*ihh…gulp*
Där står HAN… Äntligen, äntligen, äntligen…
Våra blickar möts… Jag får en lång kram, en lång varm kram…
Den där kramen som jag fantiserat om så många dagar nu…
Den är bättre än vad jag hade föreställt mig den…
Jag blundar, känner efter, mår gott, ler o blir alldeles varm i hela kroppen!
Resten av den kvällen skriver jag inte om här…
Det håller vi för oss själva… Det är privat!
Hur som helst så kan jag dock tala om att dejten blev bättre än jag hade
föreställt mig… Jag kom tebax till Carro strax efter kl. 12 på Lördag förmiddag…
Efter en lång kväll, o en god natts sömn…tillsammans!!
Jag är glad att vi tog detta steget!
Jag är glad att jag vågade, att vi vågade!
Helgen började bra…
O den blev ännu bättre…
Men det skriver jag inte om här…
