Är vänskap skrämmande?

Är det skrämmande att vara någons vän?
Vad får en vän att boka av ett långväga besök
som man planerat sen ett tag tebax, helt hux flux?
Vad är det med vänskap som är så skrämmande?
Jag förstår inte faktiskt…

Jag hade planerat en resa till en vän, för att träffa
denne vännen, men framförallt för att träffa andra
vänner med under veckans gång…

O så vaknar man idag, o 2 timmar före tågets
avgång får man ett sms som säger:

“Jag har ångrat mig! Jag vill inte att du kommer hit!
Jag vill att du stannar hemma! Jag har grubblat hela
natten… Jag tror att det blir bäst så här! Kram XX”

Vad är man för en vän om man gör på det sättet?
Vad är det som är så läskigt med att träffa en vän?
Vanlig hederlig vänskap? Vad kan liksom gå fel?

Ja, jag blev rejält besviken, o är så ännu…
Men… En s.k. vän ska inte få sätta käppar i hjulet
för mig på det här sättet! Så jag kör på precis som
planerat, men åker till en annan vän på orten istället…

Jag krusar ingen…
Det är ingen mening med det!
Passar det inte så skit i det, säger jag bara!!

Då är man ingen sann vän! 

Släkten är värst!

Talesättet stämmer på pricken…

Släkten är tamejfan värst!
Nu förstår jag plötsligt det sanna talesättet…

Min släkt är fullständigt galna över att jag inte åker upp från Göteborg till Kiruna för att hälsa på min döende farmor! Dom beter sig som hyenor, kastar sten i glashus, kör med fula knep (som inte biter på mig alls), försöker trycka på rätt knappar för att få mig dit dom vill… Men… Nej ni!!! Det går inte med mig, inte…

Jag är ledsen att jag inte har kunnat åka upp ännu! Men dom förstår verkligen inte den delen!! Dom försöker inte ens förstå, dom bara spyr galla över mig!!! :-( Dom ser mig som en svikare, o dom är inte sena med att tala om det heller… Dom skäller ut mig efter noter med att jag aldrig finns där för nån, att jag aldrig ställer upp, osv osv osv… Listan kan göras lååååång, men det ska jag bespara er…

Jag kan inte lämna allt o bara åka hemåt, inte oavsett vad orsaken är… Jag håller helt o fullt med om att jag måste åka upp o hälsa på min farmor… Men… Hur gör man det, då man inte har någon som helst inkomst, enbart A-kassan, o den är väldigt låg, o jag har räkningar för det dubbla, varje månad! Jag lever liksom på nåder, hela tiden… Jag har fått söka anstånd med telefonräkningen, t.ex, för att jag har ingen möjlighet att betala den just nu…

En tågresa hem (vilket är det absolut billigaste färdmedlet) går på 1600 kr, tur o retur!!! Jag har verkligen inte dom pengarna!!! Inte på långa vägar… Oavsett vad jag skulle kunna avstå i mitt liv så får jag inte ihop dom pengarna, det bara går inte… Det är lätt för släkten att yttra sig, då dom alla bor i Kiruna, eller Gällivare, dom har max 10 mil att ta sig till farmor o tillgång till egna bilar, osv… Jag har inte någon av dom möjligheterna… Så det är lätt o klanka ner på den som ligger… Tack ska ni ha, era jävla nötter!!!

Har dom tänkt att jag ska trolla!!! Hur gör man det då???
(jag vet att vissa av er släktingar är så jävla nyfikna så ni följer min blogg slaviskt, så våga lämna en kommentar o berätta hur jag ska lösa detta, hur ni tänker, så löser jag det, om ni har nåt vettigt o komma med, men det är la som vanligt? Mycket snack o lite verkstad!)

Idag fick jag även höra, rätt ut, att jag skulle stanna härnere, att jag inte var välkommen hem!!!
Det är ju för fan skrattretande! Varför då tjata på mig att komma upp överhuvudtaget, ni är ju fan inte funtade som man ska vara!!

O jag behöver inte ert medlidande!
MIN FARMOR VET ATT JAG ÄLSKAR HENNE ÖVER ALLT ANNAT PÅ DENNA JORD!
MIN FARMOR VET ATT JAG INTE HAR NÅGON MÖJLIGHET ATT KOMMA UPP BARA SÅDÄR!
O MIN FARMOR ÄR VARKEN ARG, LEDSEN, ELLER BESVIKEN PÅ MIG FÖR DET…
HON ÄR KLOK, TILL SKILLNAD FRÅN ER… HON DÖMER INTE MIG, TILL SKILLNAD FRÅN ER!

HON FÖRSTÅR…
HON BESITTER EMPATI, PRECIS SOM MIG!
FÖR JAG O MIN FARMOR ÄR VÄLDIGT LIK VARANDRA SOM PERSONER!

VAD SÄGER DU OM DET, TILDA LILLA???

Ögonen trötta…

Ögonen är trötta… Fixar mig genast lite kaffe…
Stackars min Mike som får stå ut med en trött älskling idag…
Men hellre det än att försova sig till tåget!

Drar ihop sig…

Nu börjar det dra ihop sig…

Nu är det snart dax för avgång…
O inte har jag packat, ej heller tvättat…
Faktiskt inte gjort nåt jag skulle gjort idag, ännu…

Men det är ingen brådska… Hinner det imårrn!
Tåget går ju faktiskt inte förrän på kvällskvisten…

Up, up and awaaaaaay…

Dan före, dan före, dopparedan…igen!

Ja, då var det dax igen då…

På Fredag bär det av mot Landskrona igen…
Det ska bli så skönt att få komma tebax dit…
Har jag längtat, eller har jag längtat?
Eller bara längtat? *busler*

Resan är bokad & betald…
Det börjar vara dax att så smått börja packa igen…
Denna gånger tänker jag inte ta med mig lika mycket som sist dock
Det blev lite väl mycket kläder förra gången… Använde inte en bråkdel
av den ens en gång…

Så på Måndag eftermiddag är jag hemma igen…
Men innan avresan så ska jag nog allt hinna blogga lite mer!

Var rädd om er, mina underbara vänner!!
*kramen*

Landets krona…

På Fredag bär det av igen, då…

Tåget avgår kl 18.40 från Centralen mot Landskrona…
Ska bli så skönt att äntligen få åka tillbaka dit…
Har längtat o längtat o längtat…

Så i helgen kommer jag inte att blogga nåt alls…
Men på Måndagkväll då jag kommit hem så kanske det skrivs nån rad…
Vem vet?

Fredag i Landskrona…

Min Fredag i Landskrona!!

Anlände till Landskrona kl 10.21 med tåget…
Carro mötte upp mig o vi gick hem till henne för att mata ungarna!
Jag väntade även ett samtal från barnpsykologen, men det uteblev…
Det visade sig att hon hade ringt hem istället… Ja ja…

Därefter gick vi på stan, besökte Friends pizzeria där vi beställde mat…
Mmm, va gott! Kebabtallrik á la megaportion… Det gick inte att äta mer
än halva o det berodde dels på att portionen var så enormt stor, men
även på att jag var så nervös inför kvällen, då jag skulle på dejt…

Det blev en hel del sms:ande… Min o Carro’s mobil turades om att pipa
på oss… Jag räknade sms:en efter maten o jag hade då tagit emot ca
50 sms på en timme… Galet men uppskattat…
Man lever bara en gång!!!

Därefter så gick vi en sväng på stan igen, för att sedan gå hem till Carro igen…
Jag var så jävla nervös så fjärilarna i magen kändes som om Dumbo hade
flyttat in… *skratt*

Vi satt o snackade “skit”, drack kaffe, var nervösa, drack mera kaffe, rökte…
Då kl närmade sig 17 bet nervositeten in med full kraft… Bara en timme kvar nu…
Puuuh…

Carro sms:ar med sin kärlek…

Sen kom samtalet jag väntat på o samtidigt varit nervös över hela dagen…
“- Nu är jag hemma… Du får gärna komma hit nu…”
*ihhh, blodet rusar till ordentligt i hela kroppen*

Sagt o gjort, jag klädde på mig o kilade iväg direkt, så jag inte skulle hinna
bli ännu mer nervös än vad jag redan var… *puh* Gick fort att ta sig dit!
Dels för att inte hinna bli mera nervös, men även för att regnet vräkte ner,
o stormen började ta fart… *brr*

Väl framme så stannade jag till i några sekunder nere i trapphuset innan
jag tog dom väldigt nervösa stegen uppför trappen… *puh* 1…… 2……

Plötsligt står jag utanför dörren o det pirrar till rejält i magen… *puh*
Jag VET vad som döljer sig bakom denna dörren, men i denna stund blir
jag samtidigt nervös… “tänk om det inte känns rätt nu?”…

Jag ringer på o känner hur det pirrar till sådär härligt i magen…
Jag hör honom komma mot dörren, öppnar innerdörren, o sen vrids låset om…
*ihh…gulp*

Där står HAN… Äntligen, äntligen, äntligen…

Våra blickar möts… Jag får en lång kram, en lång varm kram…
Den där kramen som jag fantiserat om så många dagar nu…
Den är bättre än vad jag hade föreställt mig den…
Jag blundar, känner efter, mår gott, ler o blir alldeles varm i hela kroppen!

Resten av den kvällen skriver jag inte om här…
Det håller vi för oss själva… Det är privat!

Hur som helst så kan jag dock tala om att dejten blev bättre än jag hade
föreställt mig… Jag kom tebax till Carro strax efter kl. 12 på Lördag förmiddag…
Efter en lång kväll, o en god natts sömn…tillsammans!!

Jag är glad att vi tog detta steget!
Jag är glad att jag vågade, att vi vågade!

Helgen började bra…
O den blev ännu bättre…

Men det skriver jag inte om här…

Äntligen…

Då bar det av då…

I skrivande stund så är det bara 40 minuter kvar tills bussen går,
som ska ta mig in till Göteborg, för att därifrån åka vidare med tåg…
Som jag har längtat, väntat, längtat o väntat på att denna dagen skulle komma?
O nu… Nu äntligen är den här!!! Är så otroligt glad över att äntligen få komma iväg!

Jag ska ha en riktigt underbar helg…

Ni får ha detsamma!
Osså hörs vi igen på Måndagkväll då jag är hemma igen!

Var rädd om er!!

Dan före, dan före, dopparedan :)

Då var det snart dax då…

På Fredag bär det av ut på resande fot…
Ska hälsa på min bästa vän o hennes härliga tvillingar!
Det ska bli så skönt att äntligen komma iväg…
Som jag har längtat… *busler*

Resan är bokad & betald…
Dax att börja förbereda lite inför resan snart med…
Fundera över vad jag ska ta med mig, o vad jag inte behöver, osv…

Åker på Fredag o kommer hem sent på Måndag…
Ska bli helt underbart!!!