Tillägnad alla mina vackra änglar!

Till alla er jag förlorat genom åren…
Mattias, Dieter, Pappa, Farfar, Rasmus & Farmor…
Ni finns i i mitt hjärta för alltid!!! *älskar er*

Byt 7 blommor – mot 7 midsommarställningar!!!

Linn Heed har kommit med ett mycket bra förslag!
Det går ut på att istället för att lägga 7 sorters blommor under kudden på
midsommaraftonsnatten, så byter man ut dessa blommor mot 7 sorters
ställningar… Mycket bra förslag tycker jag… *ler*

I Aftonbladet idag finns följande artikel att läsa…

Citerar:

Nya heta traditioner
– här är sju ställningar för bästa midsommarsexet

Äntligen midsommar!

Sill, nubbe, kärlek.. och sex?

Visst, sju blommor under kudden i all ära.

Men varför inte tillföra nya traditioner i år – som sju midsommarställningar?

För många innebär midsommarhelgen startskottet för den riktiga sommaren.
Sol, värme, ledighet – och förhoppningsvis mer tid för kärlek och sex!

Men hur gärna du än skulle vilja somna ömt omslingrad med sommarflirten
på en måndränkt skärgårdsbrygga kan det vara bra att ta det lugnt med de
höga förväntningarna, enligt sexolog Linn Heed.

– Det kan alltid leda till besvikelse, så därför är det bra att försöka ha en
realistisk inställning och ett öppet och glatt sinne, säger hon… 

Ljus och värme stärker lusten

Skulle du vara på jakt efter kärleken är dock chanserna bättre än vanligt just nu;
solen, ljuset och ledigheten ger oss mer lust och får oss att känna oss mer sexuellt
vakna…

– Det är sommarens effekt, vi klär oss lättare och hudkontakten
och beröringen med andra människor får kroppen att reagera…

Linn Heeds sista midsommarråd är att fokusera på att ha kul själv,
och att vara öppen för nya människor som du möter…

Fira på ett sätt som du tycker är roligt och känner dig bekväm med
– det är grunden till njutning…

– Börja med dig själv. Mår du bra, så mår andra bra av att umgås med dig.

En enorm tomhet som värker!

Bär på en enorm tomhet…

Det är en enormt tung tomhet jag bär på…

Det fanns för en inte alltför lång tid sen, någon i mitt liv som skänkte mig glädje, någon som tänkte på mig o som ville finnas där för mig, någon som verkligen försökte allt vad han kunde, att visa mig detta… Men jag förstod inte… Jag kunde inte se det, inte ta till mig det… Jag missförstod honom väldigt ofta o såg det inte för vad det var…

En fin kärlek som hade kunnat bli hur fin som helst, om jag inte missförstått så mycket o så ofta… Om inte vi missförstått så mycket o så ofta… Men vi var båda två duktiga på det, tyvärr alldeles för duktiga!

För på samma sätt som jag ofta missförstod honom, så missförstod han ofta mig, vi tänkte väldigt ofta lika, men uttryckte oss på olika sätt, så det blev svårt för den andre att förstå… Det blev som att vi pratade om olika saker, fast vi båda faktiskt sa samma sak, o kände likadant… Lika starkt… Lika intensivt!!

Allt blev helgalet o jag saknar honom verkligen som stryk…

Men nu sitter jag här… Ensam… O idag så fattas han mig, mer än nånsin!!!!!!!!! Jag älskar honom, o jag saknar o tänker på honom dagligen… Han finns alltid där i mitt hjärta o får det o slå frivolter för honom, samtidigt som jag blir hysteriskt ledsen över hela situationen… Vi har lämnat varandra, o jag har nog inte en chans att få honom åter…

Jag vågar inte ens tala om det här för honom, för jag har bränt för många broar, känns det som… Jag vet, jag är feg, men jag vågar verkligen inte… Jag bara sitter här o försöker hålla emot, för jag vågar verkligen inte ta det steget… O det gör mig oxå så otroligt ledsen o besviken på mig själv!

Jag som alltid kämpat för allt som jag håller kärt…
Men nu vågar jag inte ens tala från mitt hjärta längre…

Så jag räknade ut att jag måste försöka gå vidare… Jag måste försöka se framåt!
Försöka glömma honom, träffa nya människor, känna på hur härligt livet kan vara…igen?

Right…?
Jag har försökt dejta, försökt  gå vidare… Jag har försökt träffa nya människor för att se att det nog faktiskt kanske finns någon därute för mig… Men… För varje person jag träffat (Läs: två stycken), så har det bara blivit mer o mer tydligt för mig…

Mer o mer tydligt att jag vill inte ha någon annan än honom!!! Han har fångat mitt hjärta, han har den enda nyckeln dit, o ingen annan kommer få tillgång till den… O det gör sjukt ont i mig att erkänna det här för mig själv, men…

Vad ska man säga?
Jag vet inte vad jag ska säga, ärligt talat!

Det är la bara o fortsätta att bita i det sura äpplet…
Det finns inget annat jag kan göra…

Tyvärr!!

Jag älskar dig, M !!

Dra dit pepparn växer?

Ja, jag kan bara inte låta bli…

Ni som känner mig förstår det humoristiska i det hela…

Jaa…
Ska man skratta eller gråta?
Jag vet verkligen inte…?

Jag föredrar att skratta åt eländet dock,
det känns mycket trevligare på nåt sätt…

Vila i frid, älskade Rasmus…

Vila i frid, Rasmus!

071006 - 080503

Det är de vackraste barnen som dör,

de som ingen ondska berört,

de som är mjukare än andra, kärleksfullare.

Det är de vackraste barnen som dör.

Läggs i jord istället för armar,

och ljuset från just deras ögon slocknar.

Det är de vackraste barnen som dör.

Det är de vackraste barnen som dör.

Medan hjärtan gråter, förbittrade, stela,

livsberövade, oförtjänta kom de,

välsignade gick de.

Det är de vackraste barnen som dör.

(A Wahlgren)  

 

Otroligt nervös, men hoppas på det bästa…

Imårrnbitti åker jag ner till Landskrona igen…

Dock så är målet för denna resa inte Landskrona, utan en anställningsintervju i Malmö på Måndag f.m… Så jag behöver komma ner till Skåne imårrn för att enkelt hinna till intervjun i tid på Måndan sen… Denna resa är lite speciellt i sig… Känns jättekul med anställningsintervjun, men… Känns inte riktigt lika kul som det brukar kännas inför mina besök i Landskrona, då jag hälsar på mitt älskade hjärta efter att ha längtat efter honom i närmare en månad, varje gång vi ses… Jag längtar efter mitt hjärta, men…

Jag vet inte om han är min älskling längre, då jag varit otroligt okänslig o alldeles urbota korkad! O det mest idiotiska med alltsammans är att jag verkligen inte förstått det under tiden jag varit det! Det är nu dom senaste dagarna som insikten har kommit, mer o mer, framförallt igårkväll… O jag mår riktigt kasst över hela situationen, ärligt talat, o hur allt har blivit… Jag är inte en elak människa egentligen, men mot honom har jag varit det, helt omedvetet… Jag har ifrågasatt hans känslor för mig, mer än en gång, utan att överhuvudtaget ha haft nån anledning att göra det… O nu har jag förstått hur otroligt elak jag varit, rent ut sagt… Nu är allt solklart även för mig, o jag förstår hur otroligt mycket han älskar mig!! O det gör så ont i mig att förstå det här nu, för nu förstår jag oxå hur otroligt dåligt han har mått över hur jag reagerat över vissa saker o hur jag “anklagat” honom (eller hur jag nu ska uttrycka mig)…

Jag bara hoppas att det inte är försent att jag kommit till denna insikten först nu…
Men… Det återstår att se… Det är inget jag kan påverka iallafall…

Det tog ett tag för mig att förstå, o väldigt många sårade känslor har det blivit på vägen dit… Tyvärr, jag är skitledsen över att det blivit så, men tyvärr så är det försent o göra det ogjort nu… Jag kan bara förklara att jag förstår o att allt nu verkligen kommer att bli annorlunda o hoppas på att han ser att jag verkligen menar allvar o har tänkt om på precis alla plan… O att det inte finns något som helst tvivel över hans känslor för mig längre… Inte ett uns, jag vet precis hur han känner för mig nu… Han älskar mig så otroligt jättemycket!!!

Det som skrämmer mig är att jag kanske inte kommer att bli trodd, för vi har varit i liknande situationer som den här förut, men nu är den stora skillnaden att jag faktiskt har förstått allvaret o kommit till insikt!

Ledsen över det hjärtat, men det är jag som har varit en riktig idiot… Inte du, ingen annan än jag! Jag har behandlat dig riktigt illa, många gånger, men inte förstått det då… Nu förstår jag o har kommit till en god insikt o kan göra allt bättre, helt annorlunda faktiskt… Men… Frågan är om det är försent, eller om du kan se att jag verkligen förstått denna gången o att allt verkligen har alla förutsättningar för att bli bra, från o med nu…

Ja…
Jag kan bara säga hur jag känner, o vad som händer sen, det kan jag inte råda över… Men jag hoppas o vill tro att jag kan få en allra sista chans, för jag kommer att vårda den ömt… Det kan jag skriva upp i stjärnorna…

Varför kommer man ibland inte till insikt förrän det gått på tok för lång tid?
Varför ser man inte sina fel o brister i god tid, innan dom hinner såra dom
människorna som man tycker om o inte ens vågar tänka på att förlora?

Läkarbesök…

Ja då var det snart avfärd då…

Idag ska jag till doktorn… Ska få utskrivet lite välbehövliga tabletter…
Dock så får jag hoppas att det inte är försent… För jag borde ha börjat
äta dom igår, dessvärre… Men jag håller tummarna!

Sitter o pratat med min älskling o myser o har det gott <3

Om lite mindre än en timme bär det iväg, sen apoteket, sen hem igen…
Då ska här softas lite innan lillaman ska hämtas på dagis…
O imårrn blir det af för hela slanten… Ska förbereda det mötet ikväll!
Sen är det Torsdag o jag o lilleman drar iväg till hjärtat… *myyys*

Det ser ut att kunna bli hyfsat bra väder idag med… Skönt!
Inte bara snö o slask o regn som det varit den senaste veckan…

Nu ska jag njuta av min cappucino o gosa med hjärtat! <3

Längtan…

NU vill jag åka iväg till min älskade Mike!!!

Jag håller på att gå i bitar härhemma, o jag bara måste få träffa honom nu!
Jag tänker på honom hela tiden, hela dagarna, det går inte en enda sekund
utan att han är i mina tankar… Han har tagit mig med storm, minst sagt…
O han har fångat mitt hjärta totalt…

Wow, vilken kille… Jag säger då bara det!!!
Jag trodde faktiskt inte att killar som honom fanns…

Men jag är galet tacksam över att jag,
för en gångs skull, fick dra hem storvinsten!!!

Det har gått alldeles för länge sen vi träffades sist o det börjar göra väldigt
ont i mig… Distansförhållanden är verkligen ingenting för mig!

Men på Torsdag är det dax!!!
Äntligen…

Längtar efter mitt hjärta så galet mycket nu!!

 

 

Dan före, dan före, dopparedan…igen!

Ja, då var det dax igen då…

På Fredag bär det av mot Landskrona igen…
Det ska bli så skönt att få komma tebax dit…
Har jag längtat, eller har jag längtat?
Eller bara längtat? *busler*

Resan är bokad & betald…
Det börjar vara dax att så smått börja packa igen…
Denna gånger tänker jag inte ta med mig lika mycket som sist dock
Det blev lite väl mycket kläder förra gången… Använde inte en bråkdel
av den ens en gång…

Så på Måndag eftermiddag är jag hemma igen…
Men innan avresan så ska jag nog allt hinna blogga lite mer!

Var rädd om er, mina underbara vänner!!
*kramen*

Fredag i Landskrona…

Min Fredag i Landskrona!!

Anlände till Landskrona kl 10.21 med tåget…
Carro mötte upp mig o vi gick hem till henne för att mata ungarna!
Jag väntade även ett samtal från barnpsykologen, men det uteblev…
Det visade sig att hon hade ringt hem istället… Ja ja…

Därefter gick vi på stan, besökte Friends pizzeria där vi beställde mat…
Mmm, va gott! Kebabtallrik á la megaportion… Det gick inte att äta mer
än halva o det berodde dels på att portionen var så enormt stor, men
även på att jag var så nervös inför kvällen, då jag skulle på dejt…

Det blev en hel del sms:ande… Min o Carro’s mobil turades om att pipa
på oss… Jag räknade sms:en efter maten o jag hade då tagit emot ca
50 sms på en timme… Galet men uppskattat…
Man lever bara en gång!!!

Därefter så gick vi en sväng på stan igen, för att sedan gå hem till Carro igen…
Jag var så jävla nervös så fjärilarna i magen kändes som om Dumbo hade
flyttat in… *skratt*

Vi satt o snackade “skit”, drack kaffe, var nervösa, drack mera kaffe, rökte…
Då kl närmade sig 17 bet nervositeten in med full kraft… Bara en timme kvar nu…
Puuuh…

Carro sms:ar med sin kärlek…

Sen kom samtalet jag väntat på o samtidigt varit nervös över hela dagen…
“- Nu är jag hemma… Du får gärna komma hit nu…”
*ihhh, blodet rusar till ordentligt i hela kroppen*

Sagt o gjort, jag klädde på mig o kilade iväg direkt, så jag inte skulle hinna
bli ännu mer nervös än vad jag redan var… *puh* Gick fort att ta sig dit!
Dels för att inte hinna bli mera nervös, men även för att regnet vräkte ner,
o stormen började ta fart… *brr*

Väl framme så stannade jag till i några sekunder nere i trapphuset innan
jag tog dom väldigt nervösa stegen uppför trappen… *puh* 1…… 2……

Plötsligt står jag utanför dörren o det pirrar till rejält i magen… *puh*
Jag VET vad som döljer sig bakom denna dörren, men i denna stund blir
jag samtidigt nervös… “tänk om det inte känns rätt nu?”…

Jag ringer på o känner hur det pirrar till sådär härligt i magen…
Jag hör honom komma mot dörren, öppnar innerdörren, o sen vrids låset om…
*ihh…gulp*

Där står HAN… Äntligen, äntligen, äntligen…

Våra blickar möts… Jag får en lång kram, en lång varm kram…
Den där kramen som jag fantiserat om så många dagar nu…
Den är bättre än vad jag hade föreställt mig den…
Jag blundar, känner efter, mår gott, ler o blir alldeles varm i hela kroppen!

Resten av den kvällen skriver jag inte om här…
Det håller vi för oss själva… Det är privat!

Hur som helst så kan jag dock tala om att dejten blev bättre än jag hade
föreställt mig… Jag kom tebax till Carro strax efter kl. 12 på Lördag förmiddag…
Efter en lång kväll, o en god natts sömn…tillsammans!!

Jag är glad att vi tog detta steget!
Jag är glad att jag vågade, att vi vågade!

Helgen började bra…
O den blev ännu bättre…

Men det skriver jag inte om här…