Nu börjar det äntligen närma sig…
Som sagt… Igår var jag ju till doktorn för att få medicin utskrivet…
Sagt o gjort, allt gick bra… Dessvärre, såklart, efter att jag redan varit
hos doktorn så dyker nästa problem upp… Jag får läskigt ont i ryggen.
Först igårkväll så var det ont, men mer på ett ömt sätt… O idag så har
det varit olidligt, mer eller mindre hela dagen… Dock lite bättre mitt
på dagen då jag höll mig duktigt sysselsatt i ett…
Det jag först trodde var “det gamla vanliga”, d.v.s. ryggskott (som jag
åkt på inte mindre än 4 gånger dom senaste 3 åren, varav förra året
hela 2 gånger…) har börjat visa sig som om det nog inte alls är så
säkert att det stämmer…
Denna gången är det nämligen som att en nerv sitter i kläm…
O då jag fördjupat mig i ämnet så visar det sig att det tyvärr inte
verkar bättre än att det är Ischiasnerven som kommit i kläm… 
Järnspikar oxå…
Jag som ska resa iväg till hjärtat imårrn o länge har sett fram emot
en helt underbar helg i kärlekens tecken… Min minsting ska ju följa
med denna gången oxå, o det blir första gången som dom två träffas… 
Så vi hade en massa roliga saker planerade i helgen… Längtat sååå mycket!!
Osså kommer det här?
Som en blixt från klar himmel…
Nu vet jag inte hur den här helgen kommer att sluta, men… Jag är fast
övertygad om att jag inte ger upp för det, vi åker som planerat imårrn
iallafall, o sen så tänker vi båda göra det bästa av situationen hela vår
långa mysiga helg… Varken ett ryggskott eller Ischias ska få sätta
käppar i hjulen för oss!! Nä nä nä…
O direkt på morgonen så var jag till tandläkarn o lagade en trasig tand…
Det var verkligen en annorlunda o positiv känsla att laga denna tanden…
För en gångs skull så gjorde det inte ont, behövde ingen bedövning, osv…
O det gick riktigt riktigt fort dessutom… Jag tror inte det tog mer än en kvart?
*wooooohoooooo*
Dessutom så fick jag äntligen gjort att be tandläkarn titta på mitt tandkött
längst in i munnen där jag tidigare dragit ut en visdomstand… Jag har haft
problem med tandköttet där, då det lixom blivit en “hård upphöjning” på
det, som nu dessutom har börjat vara ivägen för den innersta kindtanden
då man ska komma åt o borsta o så… Det tyckte tandläkarn med…
Så han skickade direkt en remiss till Odontologen, så att dom kan kolla
riktigt noga på detta o se om dom ska operera eller ej, vilket han trodde
skulle bli aktuellt…
Hans beskrivning av hur det går till var dock inte alls speciellt roande?
Man får gå in o skära bort den, kirurgiskt, men, man måste vara
mycket försiktig, för längst bak där, om man skär fel, så kapar man
av nervtrådarna till tungan, o det gör ju att man tappar all känsel i
tungan…
Oh shit…
Undrar just hur viktigt det känns för mig att genomgå den där operationen…
Tänk o tappa all känsel i tungan… Då blir man ju verkligen handikappad…
Tänk att aldrig mer känna smaker av något ätbart, att inte kunna prata
helt plötsligt, då man inte har någon som helst kontroll över tungan…
Att inte kunna “leka med tungan” där man vill leka med den…
Hahaha…
Saken är avgjord redan där…
Jag vill inte riskera min tungas framtida äventyr…
Idag har jag även varit iväg o hämtat ut mitt REK.
Mitt nya mobilnummer.
Dessutom så har jag idag haft uppföljning och redovisning av sökta
arbeten till min handläggare på AF… Det gick kanonbra, jag gjorde
faktiskt en ny variant idag, jag mailade in detta till henne, då jag kände
att tiden verkligen inte räcker till för mig idag… Har haft tusen saker o
göra… Väldigt smidigt o maila in, men sen nu på kvällskvisten så ringde
jag AF Kundtjänst för att dubbelkolla så att jag nu verkligen inte
blir avstängd från vare sig AF eller A-kassan eller nåt sådant dumt…
Det känns så osäkert att maila in liksom… För förut var ju AF benhårda
på att man minsann skulle besöka dom för allt möjligt, hela tiden,
så fort det var något. Mailkontakt samt telefonkontakt var ju knappt
godkänt alls, helst, tycker jag…
Men den otroligt trevliga kvinnan på AF som verkligen var rätt kvinna
på rätt plats, försäkrade mig om att det nu absolut inte var någon som
helst risk att jag skulle bli avanmäld, vare sig på det ena eller det andra
stället… *puh* Kort efter vårt samtal så kom det även ett mail ifrån
henne… Hur gulligt som helst, med en massa bra tips o trix till mig…
Sånt uppskattas otroligt mycket! Tack!!
Tänk om så många fler var som henne på AF…
Vad mycket stabilare o trevligare allt skulle vara!
Nej, nu är det verkligen mitt i natten o det börjar vara hög tid för mig
att packa ner det allra sista i resväskan inför avfärden om bara 4½ timme!
Ja, som sagt…
Andra får resfeber då dom ska ut o resa, blir nervösa o så…
Jag är tvärtom, jag ser så mycket fram emot att få träffa min älskade Mike,
så jag kan inte sova, jag går som på moln o längtar så jag nästan spricker…
Vi har ju inte träffats på en hel månad nu… Det är galet länge det…
Vi får skärpa oss på det planet har vi kommit på…
Men nu packa mammas kappsäck…
Skrivs en annan dag…
Var rädd om er!
/Mamma Nilla
